Örter!
Kunskap om örters effekter
Om vi tittar på relationen ört/människa
så kan vi konstatera att vi sedan vi uppstod ur naturen varit
i stor utsträckning hänvisade till växter som föda.
Som naturfolk har vi ätit lite av många olika typer av växter,
dels för att de var sällsynta och spridda i naturen, dels
för att smaken eller de medicinska effekterna inte alltid manade
till riklig förtäring av en enda växtart. Vi observerade
också vilka växter djuren åt, när och varför
de gjorde det och konsekvenserna av det. Växternas olika effekter
har i varje ögonblick servat och understött kroppen. Kroppens
organ och vävnader har fått hjälp med viktiga funktioner
i kroppens arbete att upprätthålla sig själv. Dramatiskt
uttryckt har kroppen varit örternas "sprattelgubbe".
I miljoner år har detta varit Livets och människans lott.
I världen finns cirka 250.000 högre växtarter
och jämfört med andelen viktiga svenska medicinalväxter
bör det finnas tusentals arter som har O-specifika effekter på
den mänskliga organismen, och hundratals växtarter som har
mer specifikt botande egenskaper eller andra exklusiva effekter.
Örter för alla ändamål
Bara för att belysa mångsidigheten i växternas egenskaper
presenteras ett kraftigt urval av växter fördelade i några
få olika kategorier efter deras verkan. Recept på några
av de listade örternas användning följer längre
ner på sidan.
upp

Antiseptiska
Bakterie- och/eller svamp hämmande ämnen; Ärenpris, Blåbär,
Brännässla, Trädgårdstimjan, Backtimjan, Kyndel,
Salvia, Svarta vinbär, Kungsmynta, Basilika, En, Pepparmynta, Humle,
Malört, Svartkämpar, Åkerfräken, Kanel, Kryddnejlika,
Läkealoe, Vitlök, Vitmossa.
upp

Aptitretande
Örter med bitter ämnen stimulerar matsmältningsvätskorna
och tarmvitaliteten: Daggkåpa, Skelört, Koriander, Rundhagtorn,
Lakrits, Johannesört, Kungsmynta, Gåsört, Rosmarin,
Tussilago, Läkevänderot, Malört, Vattenklöver, Maskros,
Nyponros, Ärenpris, Islandslav, Vitlök, Kanel, Ingefära,
Kardemumma.
upp

Blod- och diarréstoppande
Örter med garv ämnen som verkar sammandragande: Daggkåpa,
Mjölon, Smultron, Nejlikrot, Johannesört, Vitplister, Gåsört,
Slån, Björnbär, Hallon, Tussilago, Blåbär,
Lingon.
upp

Galldrivande
Stimulerar utsöndring av gallsalter: Malört, Skelört,
En, Gulsporre, Maskros, Gurkmeja, Vitlök.
upp

Gasdämpande
Eteriska oljor lindrar och underlättar tarmfunktionen: Anis, Kummin,
Fänkål, Kamomill, Ingefära, Kardemumma, Vitlök.
upp
Hjärtstärkande
Liljekonvalj, Rundhagtorn, Fingerborgsblomma, Hjärtstilla.
upp

Hostdämpande och slemlösande
Slemlösande och lenande i slemhinnorna: Kungsljus, Tussilago, Stensöta,
Lakrits, Honung, Anis, Kummin, Fänkål, Lakrits Trädgårdstimjan,
Opievallmo, Timjan, Ålandsrot, Kungsmynta, Bockrot, Såpnejlika,
Gullviva, Svartkämpar, Kryddnejlika, Vitlök.
upp

Inflammationshämmande
Gurkmeja, Rölleka, Hästkastanj, Slåttergubbe, Gurkört,
Lakrits, Kamomill, Svartkämpar, Slån, Björnbär,
Såpnejlika, Vallört, Ingefära.
upp

Insektsavskräckande
Aromatiska oljor mot utvärtes ohyra: Malört, Renfana, Skvattram,
Vitlök.
upp
Kramplösande
Eteriska oljor som invärtes lindrar tarmsmärtor: Rölleka,
Rosmarin, Lakrits, Anis, Kummin, Fänkål, Gåsört,
Koriander, Sötväppling, Bockrot, Tussilago, Ingefära,
Kardemumma.
upp

Laxerande
Läkemalva, Brakved, Gulsporre, Lin, Slån, Fläder, Loppfrö,
upp
Lugnande
Lugnande, sömn befrämjande medel: Ljung, Humle, Läkevänderot,
Skelört, Kamomill, Pepparmynta, Slåttergubbe, Johannesört,
Citronmeliss.
upp

Menstruationsdämpande
Vitplister, Gåsört, Kamomill
upp

Mjölkstimulerande
Stimulerar mjölkutsöndring vid amning: Fänkål,
Vinruta, Järnört, Anis.
upp

Parasitrensande
Aromatiska oljor mot invärtes parasiter: Trädgårdstimjan,
Malört, Renfana, Träjon, Kanel.
upp

Smärtstillande
Bolmört, Opievallmo, Fläder, Kryddnejlika.
upp

Sårläkande
Sammandragande och/eller antiseptisk effekt som omslag på utvärtes
sårskador: Malört, Hästkastanj, Humle, En, Ärenpris,
Daggkåpa, Al, Kamomill, Åkerfräken, Blåbär,
Pepparmynta, Vitmossa, Johannesört, Sötväppling, Vallört,
Svartkämpar, Åkerfräken, Tussilago, Läkealoe.
upp

Urindrivande
Mjölon, Ljung, Åkerfräken, Gulsporre, Bockrot.
upp

Förlorad kunskap
I samband med avfolkningen av landsbygden och inflyttning till städerna
tilltog främlingsskapet inför naturen. I denna process förlorade
vi samtidigt kunskapen om örternas kvaliteer och andra viktiga
naturföreteelser. Ännu för bara några hundra år
sedan var örtkunskapen hos allmänheten mycket större
än idag och många örter användes invärtes
och utvärtes som föda och medicin, till sårvård
och hudvård. Idag kan knappast någon säga hur Ärenpris
ser ut, var den växer och vilka medicinska egenskaper den har.
Den livaktiga örtmedicin som fanns ett par hundra
år tillbaka blev starkt diskriminerad när den moderna skolmedicinen
förfäktade sina rön med samma överdrivna anda som
kännetecknar alla trendgenombrott Därtill utsattes företrädare
för ört. och naturmedicin för trakasserier, fängslanden
och "häxbränning", ofta med läkarnas goda minne
och illa dolda förtjusning, de blev ju på ett enkelt sätt
av med konkurrenter. Till de stora folksjukdomarna hör idag mag.
och tarmbesvär, katarrer, diarreer, uppstötningar, förstoppningar,
gasbildning, dålig blodcirkulation, otillräckligt fungerande
körtlar och slemhinnor, infektioner, problem i hjärtat och
dess kranskärl, muskelspänningar, mental anspänning,
ångest och många andra för individen plågsamma
och för samhället kostsamma tillstånd.
Förvisso beror inte dessa tillstånd enbart
på utebliven örtterapi utanfrämst på självdestruktiva
beteenden som rökning, drogmissbruk, överintag av proteiner,
fetter och kolhydrater, fiberfattig kost, otillräcklig motion,
trauma och stress. Utan tvekan skulle dock en kompetent och seriöst
framlagd och utlärd örtterapi avsevärt kunna höja
folkhälsan, lätta överbelastningen inom sjukvården
och därmed även gynna samhällsekonomin och lätta
skattebördan.
upp

Myten om giftighet
Många växter har fått oförtjänt dåligt
rykte till följd av schablonmässiga vetenskapliga tester utan
uttalat syfte. I dessa utför man normalt LD.50 test vilket innebär
att försöksdjur utsätts för en sådan dos att
50 procent av djuren dör. I praktiken betyder detta att man höjer
dosen ända tills hälften av djuren slutligen dör, och
sedan kallar men detta för "dödlig dos" och avfärdar
den undersökta växten som "giftig", en uppgift som
sedan fortplantar sig i populära floror
Flera invändningar kan resas mot LD.50.förfarandet.
Ämnen som normalt förtärs kan injiceras i försöksdjuren
och de utsätts ofta för ämnet i så stora doser
eller under så lång tid att det inte på något
sätt liknar en naturlig exponering. Enligt denna definition sätter
vi själva i oss massor av gifter: salt, peppar, alkohol, nikotin,
saffran, bensoesyra, ättika, och åtskilliga andra. En klassisk
sanning är att giftighet är en doserings fråga, som
avgör om den tillförda mängden dödar, förgiftar,
botar förbättrar, eller saknar effekt. Detta gäller även
i högsta grad skolmedicinens konventionella läkemedel (vissa
av dess företrädare anser till och med att ett läkemedel
måste vara höggradigt "giftigt" för att vara
effektivt, en uppfattning som står i stark kontrast till homeopatin).
En annan missvisande faktor är att extremt renframställda
verksamma substanser i örter eller dess syntetiska motsvarigheter
saknar buffrande ämnen och därför kan vara giftigare
än den naturliga örtdrogen. I ett naturellt, ej extremt renat
ört preparat kan utöver den verksamma substansen ingå
flera ämnen som reducerar skadliga biverkningar och genom inbördes
samverkan förstärker den botande effekten eller som har en
gifteffekt.
upp
Det våras för örtmedicinen
Örtmedicin är troligen människans äldsta läkekonst.
I alla tider har människor observerat att olika växter kan
ha effekter på olika tillstånd. Örtmedicin har haft,
och har alltjämt stor betydelelse inom läkarvetenskapen. På
senare tid har örtmedicin rönt ny uppskattning och spridning,
baserat på ny och vederhäftig forskning. Länder i alla
världsdelar har en livaktig folkmedicin baserad på örtpreparat.
FN har utfört omfattande undersökningar av folkmedicinska
örtpreparat och lyckats bekräfta, upptäcka och återupptäcka
många medicinskt värdefulla och verksamma substanser. Samtidigt
har man lyckats sortera bort "utfyllnadsörter" som av
tradition blandats in men saknar effekt.
I Östeuropa, liksom andra områden med mindre
raffinerad västerländsk sjukvård har man bedrivit mycket
seriös forskning och insamling kring läkeörter, och hushållen
har en levande tradition av insamling och bruk av naturmedel. Under
andra världskriget gav svenska medicinalstyrelsen (socialstyrelsens
föregångare) ut en skrift där man beskrev och efterlyste
insamling av olika växtdelar från följande medicinalväxter,
eftersom motsvarande konventionella preparat inte gick att få
fram på grund av avspärrningen. Det var: Backtimjan, Fläder,
Lind, Spansk körvel, Besksöta , Getpors, Malört, Stensöta,
Björk, Tussilago, Maskros, Svarta vinbär, Blodrot, Islandslav,
Mjöldryga, Tall, Bockrot, Isop, Mjölon, Träjon , Bolmört
, Johannesört, Mattlummer, Vallört, Brakved, Kalmus, Nyponros,
Vattenklöver, Brännässla, Kamomill , Odört, Vitklöver,
Ek, Kardborre, Rölleka, Åkerfräken, En, Kummin, Slåttergubbe
upp
Lika farligt som svamp
Medvetenheten om risken med giftiga svampar är väl ganska
spridd idag. Även om det är svårt att finna växtrikets
motsvarighet till vit flugsvamp, finns det anledning att vara försiktig
i utnyttjandet av örter. Uppfattningen att alla naturliga preparat
från örter är ofarliga och okritiskt kan konsumeras
invärtes eller utvärtes är naiv och farlig och skadar
bara örtmedicinens rykte. Tvärtom kan exempelvis alkaloider
och eteriska oljor både in och utvärtes orsaka allvarliga
organ och vävnadsskador och till och med döden vid överdos.
En annan försvårande faktor är att växter
är flexibla biologiska enheter som svarar på den samlade
yttre miljöns påverkan, vilket medför att växtens
halt av verksam substans kan variera avsevärt mellan olika platser
och mellan olika år på samma plats. Detta är bakgrunden
till att vissa viktiga naturmediciner syntetiseras i laboratorier till
preparat med känd halt eller odlas under minutiösa förhållanden.
upp
Användning av läkeörter
Läkeväxter som används kontinuerligt har förebyggande
och friskvårdande effekt genom att ständigt stimulera kroppens
vävnader och organsystem. I den meningen är örterna inte
i egentlig mening mediciner, utan snarare viktiga komponenter i en fullvärdig
kost. Vid akut sjukdom eller nedsatt organfunktion används örtterapi
mer som medicin i större doser under kortare tid. Intag av örter
kan ske i form av dryck, sallad, krydda eller huvudrätt, brödkrydda
(om den verksamma substansen tål gräddningsvärmen) eller
som torkat råprepatat, bara man tänker på rätt
dosering. Många växter har så svag medicinsk effekt
att överdosering inte ger biverkningar och de kan med fördel
användas som livsmedel, exempelvis brännässla, kirskål,
mållor, tistlar, maskros och kaveldun.
upp

Bli din egen ört läkare
Alldeles utanför din dörr finns flera läkeörter
och inom några kilometer från ditt hem finns förmodligen
en mängd medicinalväxter. Allemansrätten tillåter
oss att plocka dem om vi inte skadar naturen och det kostar inte mer
än arbetet att bereda dem. Den här artikeln är en introduktion
men bestämningsfloror krävs för att med säkerhet
bestämma växter vilket är viktigt. Bra floror med både
bestämningsnycklar och bilder finns med i litteraturförteckningen.
När du väl kommit igång fylls dina köksskåp
av doftande och mystiska burkar och påsar och dina vänner
börjar bli nyfikna på vad du egentligen sysslar med, och
då kan du dela med dig av dina örter och dina kunskaper!
upp
Verksamma substanser
I laboratioriet har man identifierat de ämnen som utgör de
verksamma substanserna, de medicinskt effektiva ämnena i örter.
Alkaloider
Kväveinnehållande ämnen som bildar vattenlösliga
salter med organiska syror. I ren basform är alkaloiderna fettlösliga
och genomtränger lätt slemhinnor och når slutligen kroppscellerna.
De är vanliga hos tvåhjärtbladiga växtfamiljer
som Apocynaceae (Vintergröne.växter), Berberidaceae (Berberis.växter),
Fabaceae (Ärtväxter), Papaveraceae (Vallmoväxter), Ranunculaceae
(Smörblommeväxter), Rubiaceae (Mårväxter) och Solanaceae
(Potatisväxter). Kända alkaloider är heroin, morfin,
kokain, nikotin och solanin.
upp
Glykosider
En sockermolekyl, ofta glukos, bunden till en aglukon eller genin, ofta
en alkohol eller fenol. Fasta ämnen, vattenlösliga, eller
lösliga i organiska lösningsmedel. Vid olika pH spjälkas
de båda molekyldelarna och får nya egenskaper. De finns
hos växtfamiljerna Brassicaceae (Korsblommiga växter), Caryophyllaceae
(Nejlikväxter), Ericaceae (Ljungväxter), Rosaceae (Rosväxter)
och Scrophulariaceae (Lejongapsväxter).
upp
Saponiner
Löddrande, tvålaktiga och ytaktiva glykosider med aglukondel
av exempelvis steroider och triterpener. Binds till kolesterol och tas
ej upp genom slemhinnor, vilka dock stimuleras och aktiveras, samt ökar
sin genomsläpplighet för andra ämnen. Finns hos ex. björk,
gullviva, luktviol, styvmorsviol, smörblomma, spenat, mangold,
tomat och rödbeta.
upp
Garvämnen (Garvsyror)
Kvävefria organiska syror med komplex struktur, lösliga i
vatten, alkolhol eller glycerin. Har sammandragande effekt på
slemhinnor och motverkar blödning och inflammation. Finns hos ex.
Geraniaceae (Näveväxter), Rosaceae (Rosväxter) och Boraginaceae
(Strävbladiga växter). och särskilt i ex. blodrot, ek,
blåbär, johannesört, pepparmynta, salvia och mjölon.
upp
Eteriska oljor
Flytande, flyktiga ämnen med oljig karaktär, oftast med terpener
som aromatisk substans. Fettlösliga, lätt upptagbara genom
hud och slemhinnor och spridande sig i hela kroppen dock med kort uppehållstid,
högst något dygn. Finns främst hos Apiaceae (Flockblommiga
växter), Brassicaceae (Korsblommiga växter), Lamiaceae (Kransblommiga
växter), Pinaceae (Barrväxter). Särskilt hos ex. anis,
kummin, fänkål, enbär, citrusfrukter, nejlikor, ingefära,
kanel och vitlök.
upp
Bitterämnen
Kvävefria, bittert smakande ämnen med variabel kemisk struktur.
Aktiverar slemhinnor och tarmkanal och ökar aptiten genom att stimulera
utsöndring av saliv och matsmältningsvätskor samt ökar
blodflödet i slemhinnorna. Finns i ex. sprängört, vattenklöver,
humle, islandslav och maskros.
upp
Slemämnen
Kvävefria makromolekyler av kolhydrater, normalt bildande mer eller
mindre trögflytande sav eller slem hos växter. Verkar smörjande
och skyddande på slemhinnor och tarmvägg, även laxerande
vid stor tillförd volym. Finns i ex. lin, islandslav, rödmalva,
svartkämpar och tussilago.
upp
Örtmedicinsk terminologi
De olika delarna i en växt kan innehålla helt olika ämnen,
eller mycket olika halter av samma ämne och det är därför
viktig att veta vilken växtdel man använder. Vedertagen farmakologisk
praxis med latinska beteckningar för växtdelar, med tillägg
för växtartens latinska artled används för att skilja
preparaten:
Bulbus = Lök, ex. Bulbus allii (Vitlök; Allium
sativum)
Cortex = Bark, ex. Cortex quercus (Ekbark; Quercus robur)
Flos (Flores) = Blomma, ex. Flos chamomillae (Kamomillblomma; Chamomilla
recutita)
Folium (Foli) = Blad, ex. Folium uvae ursi (Mjölonblad; Arctostaphylos
uvaursi)
Fructus = Frukt, ex. Fructus dumalii (Nypon; Rosa dumalis)
Herba = Ört, ex. Herba piperita (Pepparmynta; Mentha piperita)
Lignum = Ved, ex. Lignum juniperi (Enved; Juniperus communis)
Pericarpium = Fruktskal, ex. Pericarpium aurantii (Pomeransskal; Citrus
aurantium)
Radix = Rot, ex. Radix glycyrrhizae (Lakritsrot; Glycyrrhiza glabra)
Rhizoma = Rotstock, ex. Rhizoma valerianae (Vänderot; Valeriana
officinalis)
Semen = Frö, ex. Semen psyllii (Loppfrö; Plantago psyllium)
Tuber = Jordstam, ex. Tuber polypodii (Stensöta; Polypodium vulgare)
De färdiga örtpreparaten uppdelas i olika
kategorier med avseende på hur de beretts och hur de är avsedda
att användas:
Macerat - växtpreparatet slås över med kallt, ljummet
eller kokande vatten och får ligga i blöt över dagen
eller natten (0.5.12 timmar), varefter spadet silas av och används.
Infusion - Kokande vatten slås över växtpreparatet som
får dra i 10-45 minuter, varefter spadet silas av och används.
Dekokt - Växtpreparatet kokas i vatten 15.30 minuter, varefter
spadet silas av och används.
Tinktur - Växtpreparatet får dra genom maceration i stark
alkohol (cirka 85 %) i slutet kärl under 8.10 dagar.
Extrakt - Odefinierat, ofta alkoholutlakat preparat.
Sirap - Växtpreparatet extraheras från växtpreparatet
på något av ovanstående sätt och reds av med
sockerlag.
Juice - Färskt växtpreparat mals eller krossas och växtsaften
filtreras av och används som färskvara.
Pulver - Det torkade växtpreparatet krossas eller mals till en
finfördelad blandning, normalt omedelbart före användandet
, annars förstörs preparatet genom den ökade kontakten
med luft.
Aetheroleum - vanligen med destillat ur vattenånga framställd
eterisk olja.
Oleum - Olja, kall- eller varmpressad basolja ur frön eller frukter.
Aromolja - Växtpreparatet, eller en beredning enligt ovan, får
dra i/blandas med en vegetabilisk olja, ex. oliv., mandel., soja., avocado.
eller jordnötsolja till flytande konsistens.
Pyroleum - Tjära framställd genom torrdestillation av växtpreparat.
Salva - En beredning av ett växtpreparat enligt ovan blandas med
ett fast vegetabiliskt fett som ullfett och vax eller glycerin, till
fast konsistens.
Balsam - Lösning av harts i flyktig eterolja.
Resin - Produkt av sekret eller balsamdestillat av växtpreparat.
Generellt brukar späda växtdelar som blommor
och blad beredas som infusion, medan hårdare växtdelar som
bark, rötter och läderartade blad bereds som dekokt. Macerat,
infusion, dekokt och sirap används normalt invärtes som örtte/i
örtte. Juice används invärtes som okokt färskpreparat.
Tinktur, olja, salva, tjära och balsam används normalt utvärtes
på sår, brännskador, mot parasiter, insekter, eksem
och andra hudproblem, samt vid massage.
Skörd och beredning
Skörd av medicinalväxter måste planeras utifrån
vilken vilken växtdel man är intresserad av:
Blad - plockas som unga och fräscha,
men ändå så stora som möjligt och alltid innan
växten blommat.
Blommor - Kronblad eller hela blommor plockas i början
av blomningen, och definitivt innan blomman börjat vissna.
Frukter - Samlas i ungt stadium och får eftermogna
inomhus. När frukten mognat plockas alla frön bort.
Bark - Skördas på våren då den
är savmättad.
Ved - Skördas som kvistar eller tunna stammar
under vår och höst då den är savmättad.
Rot - Skördas på hösten efter tillväxtsäsongen
då den är fullmatad med lagrade ämnen.
Lökar - Skördas på hösten efter
att plantan vissnat och alla ämnen dragits tillbaka ned i löken.
Helväxt - Ovanjordiska delar skördas under
tidig blomning. Vedartade partier lämnas.
Växten eller växtdelarna behandlas varsamt.
Växterna måste hållas rena, altervativt sköljas
av om det inte förstör preparatet. Rotdelar måste noggrant
rensas från sand och jord och eventuellt medföljande insekter
eller larver.
Den dominerande konserveringsmetoden för växter
är torkning (se även sid 145). Torkningstemperaturen kan inledningsvis
gärna vara 60 grader under några minuter, detta för
att förstöra växtens egna enzymer som kan bryta ned de
aktiva medicinska substanserna. Undantag utgörs av örter med
känsliga aktiva substanser som ej tål 60 grader, exempelvis
eteriska oljor, enzymer och andra proteiner som snabbt dunstar eller
bryts ned.
Växtmaterialet som skall torkas läggs i ett
enkelt lager på torrt, rent nät eller papper eller hängs
upp i luftiga klasar i snören på varm, torr plats. Det färdigtorkade
preparatet skall ha kvar sin naturliga färg, vara obetydligt skrumpnat,
ha behaglig doft, samt ha en lätt smulbar eller brytbar konsistens.
Preparaten förvaras torrt svalt och mörkt i lufttät förpackning
av papper, plåt, plast eller glas. Särskilt fuktkänsliga
preparat måste hettas upp i burken som försluts innan den
svalnat. Hållbarheten för torkade och rätt förvarade
örtpreparat är normalt 1.2 år. Därefter förlorar
det i kvalitet ju längre det ligger.
upp

17 importerade eller odlade läkeörter
Många värdefulla medicinalväxter kan
inte växa vilt i Sveriges klimat eller är endast sporadiskt
spridda och måste odlas kommersiellt i växthus, friland eller
importeras. Många av dessa växter använder vi dagligen
av tradition, kanske utan att känna till dess medicinska värde.
Följande växter finns tillgängliga som livsmedel, krydda,
i hälsokosthandel eller i några få fall som vilda eller
odlade i Sverige.
Anis
(Pimpinella anisum)
Egenskaper: Eterisk anisolja stimulerar flimmerhår
i luftvägarna och verkar slemutdrivande och lindrande vid luftrörskatarr
och hosta, är kramplösande och motverkar gasbildning i tarmen
samt stimulerar saliv. och körtelutsöndring i magtarmkanalen
vilket förbättrar aptit och dålig matsmältning.
Stimulerar mjölkutsöndring vid ammning, samt förefaller
ha liknande effekt som östrogen.
Dosering: 1 tesked (0.5.1 gram) anisfrukter per kopp bereds som infusion
i 20 minuter och intages vid behov.
Varning: Överdosering av ren olja är skadligt.
upp
Basilika
(Ocimum basilicum, O. minimum, O. sanctum)
Egenskaper: Eterisk basilikaolja är kramplösande,
lugnande, motverkar gasbildning i tarmen och stimulerar matsmältningen.
Sammandragande garvämnen.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) per kopp bereds som infusion
och intas vid behov.
upp
Fänkål
(Foeniculum vulgare)
Egenskaper: Eterisk fänkålsolja stimulerar
flimmerhåren i luftrören och verkar slemutdrivande vid hosta
eller luftrörskatarr, är kramplösande och motverkar gasbildning
i tarmkanalen, vilket förbättrar aptit och matsmältning.
Stimulerar mjölkutsöndring vid amning. Utvärtes effekt
mot ögoninflammation och till munsköljning. Frukternas innehåll
av fett, protein och kolhydrat ger gott näringsvärde.
Dosering: 1 tesked (0.5 gram) fänkålsfrukt per kopp bereds
som infusion och intages vid behov eller används utvärtes.
upp
Ginseng
(Panax ginseng)
Egenskaper: Ginsenoider - triterpenglykosider - med
ännu ofullständigt känd effekt på ämnesomsättningen
har allmänt stärkande, koncentrationshöjande och prestationshöjande
effekt och ökar förmågan att tåla fysiska och
mentala påfrestningar, samt motverkar negativa effekter av åldrande.
Dosering: Finns tillgängligt i hälsokosthandeln i form av
olika preparat med bruksanvisning, normalt blandpreparat med endast
en liten del ginseng. Observera att rena bedrägerier förekommit
med preparat som helt saknat innehåll av äkta ginseng.
Varning: Överdosering och långtidsbruk är skadligt.
upp
Gurkmeja
(Curcuma longa)
Egenskaper: Färgämnet curcumin har inflammationshämmande
effekt i klass med cortison och fenylbutazon men ger lägre risk
för magsår och är gynnsamt vid ledinflammationer. Curcumin
höjer halten av ATP.as, ett leverbaserat enzym delaktigt i kroppens
energimetabolism. Eterisk gurkmejaolja stimulerar utsöndring av
galla och magsafter.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) mald rot per kopp bereds som
infusion och intages vid behov.
upp
Ingefära
(Zingiber officinale)
Egenskaper: Eterisk ingefärsolja, bestående
av zingiberen, zingiberol och gingerol. Är aptitretande och stimulerande
på utsöndring av matsmältningsvätskor. Oljan ger
värmekänsla i magen samtidigt som ytliga kapillärer öppnas
och befrämjer svettning och avsvalning. Oljan är också
kramplösande och motverkar gasbildning i tarmen. Nebrytningsprodukten
zingeron är inflammationshämmande.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) mald rot per kopp bereds som
infusion och intages hett vid behov.
upp
Kanel
(Cinnamomum zeylanicum )
Egenskaper: Eterisk kanelolja är starkt antiseptisk,
svampdödande och avskräcker parasitmaskar, men är också
stimulerande på hjärtverksamhet, andning och tarmperistaltik
vilket förbättrar aptit och matsmältning. Kaneloljan
stimulerar utsöndring av matsmältningsvätskor, svett,
tårvätska och slem från nässlem-hinnan. Oljan
är också kärlsammandragande och har östrogeneffekt
som förstärker livmoderns sammandragningar under förlossning.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) bark per kopp bereds som infusionoch
intages hett vid behov. Pulveriserad bark har kortare hållbarhet.
upp
Kardemumma
(Elettaria cardamomum)
Egenskaper: Eterisk kardemummaolja är kramplösande
i tarmen och motverkar gaser. Stimulerar aptiten och förbättrar
matsmältningen.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) frökapslar per kopp bereds
som infusion och intas varmt vid behov.
upp
Kryddnejlika
(Syzygium aromaticum)
Egenskaper: Eterisk nejlikolja är antiseptisk och
smärtstillande lokalt och används på tänder, tandrötter
och tandnerver. Fungerar som antikräkmedel, motverkar illamående
samt är dessutom slemlösande och lindrande vid hosta och luftrörskatarr.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) blomknoppar per kopp bereds
som infusion och intages varmt vid behov. Nejlikolja utvärtes är
bedövande och smärtstillande.
upp
Lakrits
(Glycyrrhiza glabra)
Egenskaper: Saponinen glycyrrhizin stimulerar cilieaktiviteten
i luftrören samt är slemlösande och lindrande vid hosta
och luftrörskatarr. Förbättrar upptag av kalcium och
andra näringsämnen i tarmen. Flavonglykosider är kraftigt
kramplösande i tarmen, hämmar utsöndring av magsaft och
saltsyra, är inflammationshämmande och motverkar magsår
och magkatarr. Glycyrrhizin är ett naturellt sötningsmedel,
sötare än rörsocker.
Dosering: En lakritsstång (finns på apoteket) löses
i en halv liter vatten och intages vid behov.
Varning: Överdosering och långtidsanvändning (även
av äkta lakritsgodis) är skadligt på grund av saponininnehållet.
upp
Läkealoe
(Aloe barbadensis , Aloe vera)
Egenskaper: En effektiv och populär läkeört.
Aloin i bladens ytterskikt är starkt tarmstimulerande och laxerande.
Slemämnen, garvämnen, steroider, enzymer, växthormoner,
vitaminer, mineralämnen och låga aloinhalter i bladens inre
är milt laxerande, skyddande på hud och slemhinnor, smärtlindrande
och sårläkande och är därför gynnsamt mot
acne, eksem, solsveda, brännsår, sårskador, magsår
och magkatarr, och har inflammationshämmande effekt jämförbar
med cortison. Aloe är antiseptiskt mot en mängd bakterier
som stafylokocker, streptokocker, salmonella och svampar som Candida
albicans och har även effekt mot tuberkulos. De verksamma enzymerna
förstörs vid upphettning över 70 grader och förstörs
också snabbare i pulveriserade och långtidslagrade preparat.
Dosering: Tillgängligt i hälsokosthandeln i form av olika
färdiga preparat med bruksanvisning.
upp
Papaya
(Carica papaya)
Egenskaper: Alkaloider i bladen (carpain, pseudocarpin,
nikotin, cotinin, myosmin), samt saponin och glykosider påverkar
nervsystemet, stimulerar hjärtat och är slemlösande och
lindrande vid hosta och luftrörskatarr. Enzymet papain i blad och
omogen fruktsaft stimulerar utsöndring från lever och galla
och befordrar matsmältningen genom att fungera som matspjälkande
enzym, förebygger inflammation och ödem i samband med operationer,
samt motverkar negativa effekter av vetegluten. Papain utvärtes
bryter ned död vävnad och förbättrar eksem, psoriasis,
svårläkta sår och brännskador från brännmanet.
Eterisk olja, pektin, kolhydrater, vitamin A, B, C, D.
Dosering: Frukten ätes färsk vid behov. Utvärtes används
färsk och nyuppskuren frukt (papain förstörs i luft)
som appliceras på störd eller skadad hud.
Varning: Överdosering och långvarigt bruk är skadligt
på grund av papain och alkaloider.
upp
Pepparmynta
(Mentha piperita)
Egenskaper: Mentholinnehållande pepparmyntsolja
är antiseptisk, bedövande och kramplösande i tarmkanalen
samt stimulerar utsöndring av galla och är gynnsam vid njurkolik,
gallkolik och inflammation i gallvägarna. Bitterämnen ökar
utsöndring av matsmältningsvätskor och är aptitretande.
Sammandragande garvämnen tillsammans med pepparmyntsolja motverkar
diarre.
Dosering: 1.2 teskedar (2.4 gram) blad per kopp bereds som infusion
och drickes varmt mellan måltiderna. Tillsammans med gåsört
och kamomill verksam mot menstruationssmärtor. Utvärtes till
bad. och munvatten. Även vattenmynta (Mentha aquatica) och andra
vilda svenska myntaarter går att använda men är svagare.
Varning: Överdosering eller långvarigt bruk skadligt på
grund av mentolhalt i eterisk olja.
upp
Rosmarin
(Rosmarinus officinalis)
Egenskaper: Eterisk rosmarinolja är kramplösande
i tarmen, stimulerar utsöndringen av galla och matsmältningsvätskor
vilket är aptitretande, och stimulerar dessutom till ökad
menstruation. Oljan är utvärtes smärtstillande och ökar
blodcirkulationen i huden. Saponiner förbättrar tarmupptag
av kalcium och andra näringsämnen. Bitterämnen stimulerar
frisättning av matsmältningsvätskor och främjer
aptit och matsmältning. Flavonglykosider är kramplösande
i tarmen, urindrivande och stärker kapillärväggarna.
Sammandragande garvämnen.
Dosering: Ett kryddmått (1.2 gram) per kopp bereds som infusion
och intages vid behov. Rosmarinolja blandas med vegtabilisk olja för
utvärtes bruk i badvatten eller som massageolja.
Varning: Överdosering och långtidsbruk är skadligt på
grund av eterisk olja.
upp
Rysk rot och Röd rysk rot
(Eleutherococcus senticosus, Acanthopanax senticosus)
Egenskaper: Triterpener, lignaner och glykosider har
allmänt stärkande och stimulerande effekt, ökar koncentrations.
och prestationsförmågan och förmågan att tåla
stora mentala och fysiska påfrestningar.
Dosering: Finns tillgängligt i hälsokosthandeln i form av
färdiga preparat med bruksanvisning.
upp
Salvia
(Salvia officinalis)
Egenskaper: Eterisk salviaolja verkar muskelavslappnande
i tarmkanalen samt hämmar utsöndring från olika körtlar.
Slemlösande och lindrande saponiner mot hosta och luftrörskatarr.
Flavonglykosider stärker kapillärväggarna, är urindrivande
och kramplösande i tarmkanalen. Bitterämnen med aptitretande
verkan. Dessutom blodsockersänkande effekt gynnsam mot diabetes.
Eterisk olja och garvämnen har tillsammans antiseptisk effekt utvärtes
mot sår och vid munsköljning. Verksam mot menstruationssmärtor.
Dosering: 2 matskedar (0.5.2 gram) blad per 2.5 dl vatten bereds som
infusion som intages matskedsvis fördelat över dagen. Spädes
till dubbla volymen vid utvärtes bruk.
Varning: Överdosering och långvarigt bruk är skadligt
på grund av eterisk salviaolja.
upp
Vitlök
(Allium sativum)
Egenskaper: Klassisk läkeört med en mängd
välgörande effekter. Eterisk allicinolja tillskrivs de flesta
av vitlökens hälsoeffekter och är komponerad av olika
aromiska sulfidföreningar vilka snabbt uppstår som nedbrytningsprodukter
i färskpressad vitlökssaft. De mest verksamma substanserna
är direkt kopplade till den berömda lukten. Luktfria preparat
är mindre verksamma. Lyckas man ta bort lukten, t.ex. genom värmebehandling,
förlorar man mycket av de medicinska effekterna.
Vitlök sänker höga blodfettshalter (kolesterol, triglycerider)
samtidigt som halten av det "goda kolesterolet" höjs
och minskar blodproppsbildande tendenser i blodet, vilket sammantaget
minskar risken för hjärtinfarkt och andra störningar
i blodcirkulationen. Vidare sänker vitlök högt blodtryck
samt sänker blodsockerhalten vid diabetes (sockersjuka).
Vitlöken är kanske bäst känd för att hindra
infektioner och är särskilt effektiv mot svampinfektioner
som är känsligare än bakterier för vitlökens
antibiotiska effekt vilket gör den lämpad för behandling
av exempelvis slidkatarrer där Candida albicans är inblandad.
Vitlökens hormoninnehåll av androgen och östrogen typ
kan lindra klimakteriebesvär. Vitlök stimulerar immunsystemet,
vilket bland annat motverkar cancer, samt sänker fysiologisk stress
vilket ökar prestationsförmågan. Allicin är slemlösande
och gynnar rensning av luftrören. I övrigt stimulerar vitlök
utsöndring från spottkörtlar, mag. och tarmkörtlar,
bukspottkörtel, lever och galla vilket är aptitretande och
befrämjer dålig matsmältning.
Allicin är avslappande och motverkar bakteriell jäsning och
gasbildning i tarmen, samt avskräcker tarmparasiter. Flavonglykosider
är urindrivande och avslappande på tarmmuskulaturen samt
stärker kapillärerna i blodkärlssystemet. De välgörande
substanserna är direkt kopplade till den berömda vitlökslukten.
Lyckas man ta bort lukten har man också tagit bort de flesta medicinska
effekterna. Luktlösa preparat och värmebehandlad vitlök
har färre verksamma substanser än färsk, rå lök.
Vanlig gul lök innehåller samma ämnen som vitlök,
men i lägre halter.
Dosering: En färsk vitlöksklyfta intages dagligen som förebyggande
hälsokur. En färsk vitlöksklyfta krossas eller pressas
och bereds som macerat i ett glas kallt vatten några timmar, och
tre glas om dagen intages vid pågående sjukdom. 2.4 ml juice
kan också användas. Vid specifik infektion stoppas oljad
vitlök in i berörd kroppsöppning över natten (eller
dagen). Vid allmän infektion stoppas vitlök i samtliga kroppsöppningar,
men måste alltid penslas med vegetabilisk olja för att lindra
den direkta effekten på slemhinnan.
Varning: Överdosering och långtidsbruk är skadligt på
grund av eterisk allicinolja, särskilt hos spädbarn och gravida
kvinnor.
upp
18 Inhemska vilda läkeörter
Följande förteckning är utvald i avsikt
att presentera de samtidigt bästa och vanligaste medicinalväxterna.
Samtliga arter som tagits med är allmänna och finns i större
delen av Sverige. Många av dem uppträder dessutom som så
kallade "ogräs" och förekommer därför
rikligt. Alla recept avser torkade preparat såvida inte annat
anges. Angiven vikt motsvarar inte nödvändigtvis angiven volym
utan kan vara uppgifter från olika källor.
Björk
(Betula pendula, B. pubescens, B. nana)
Egenskaper: Urin- och svettdrivande effekt genom saponiner
och eterisk olja, utvärtes sammandragande effekt av garvämnen.
Björkvedstjära avskräcker skabbkvalster och hudparasiter
samt lindrar hudirritationer.
Dosering: 1.2 teskedar (1.5 gram) blad per kopp bereds som infusion.
Ta 20.30 gram i 2 dl vatten som urindrivande, två gånger
per dag.
Björkbark, 10 gram till 2 dl vatten bereds som dekokt till utvärtes
omslag och tvättning. Björkträtjära, 15 gram i 100
gram salva mot skabb och ektoparasiter, 8 gram per 100 gram vid övriga
hudirritationer.
upp
Blåbär
(Vaccinium myrtillus)
Egenskaper: Färska frukter milt laxerande, torkade
bär motverkar diarre (antilaxerande) genom samverkan mellan pektin
och sammandragande garvämnen. Samverkan mellan garvämnen och
organiska syror har antiseptisk effekt och motverkar jäsning i
tarmen. Antocyanglykosider förstärker kapillärerna och
verkar inflammationshämmande. Allmänt gynnsam effekt på
blodcirkulation, på dagseende vid bländningssituationer samt
på nattseende.
Dosering: 2 matskedar (5 gram) torkade bär per kopp bereds som
dekokt eller tuggas och intages vid behov.
Varning: Överdosering eller långvarigt bruk av blad kan vara
skadligt p g a hydrokinon som orsakar blodbrist (=järnbrist).
upp
Brakved
(Frangula alnus)
Egenskaper: Antrakinonderivat i bark och bär starkt
laxerande och tarmtömmande, kraftigare i färsk bark och mogna
(blåa) bär. Sammandragande garvämne, bitterämne
och slemhinnestimulerande saponin, den senare även i omogna bär.
Dosering: 1 tesked (0.5.3 gram) torkad 1.2 år gammal bark per
kopp bereds som macerat i kallt vatten i 12 timmar och intages varje
kväll i högst en vecka. Används när övriga
laxermedel (vetekli, linfrö, loppfrö) ej verkat. Blandas gärna
med kramplösande preparat (kamomill, pepparmynta, fänkål)
för att mildra effekten.
Varning: Överdosering eller långvarigt bruk skadligt på
grund av frangularosid (mest i färsk bark) och garvsyra.
upp
Gullviva
(Primula veris)
Egenskaper: Saponiner stimulerar slembildning och slemutsöndring
vid rethosta och luftrörskatarr. Flavonglykosider urindrivande,
kramplösande och stärkande på kapillärväggarna.
Fenolglykosider och eterisk olja samt garvämnen.
Dosering: 1 tesked (0.5 gram [eller 1.5 gram/dag]) rot per kopp bereds
som dekokt 10 minuter och intas morgon och kväll.
upp
Gåsört
(Potentilla anserina)
Egenskaper: Sammandragande garvämnen, Urindrivande
och kramplösande flavonglykosider lindrande vid menstruationssmärtor
samt vid gasbildning och besvär i magtarmkanalen. Utvärtes
till sköljningar och omslag på eksem och hudbesvär samt
till gurgling.
Dosering: 2 teskedar (1.5 gram) per kopp bereds som infusion 10.20 minuter
och en varm kopp intas morgon och kväll, eller ett par dagar före
till ett par dagar efter menstruation. Kan blandas med lika delar kamomill
och rölleka.
upp
En
(Juniperus communis)
Egenskaper: Eteriska oljan juniperin, rikligast i omogna
bär, starkt urindrivande, liksom flavonglykosider som även
har kramplösande effekt samt stärker kapillärernas väggar.
Garvämnen sammandragande. Antiseptisk vid urinvägsinfektion.
Motverkar gasbildning i tarmen.
Dosering: 1 matsked (0.5.4 gram) enbär per 2 koppar vatten bereds
som infusion 10 minuter och en kopp intas morgon och kväll (olämpligt
för njursjuka).
Varning: Överdosering njurskadande eller aborterande på grund
av juniperin.
upp
Islandslav
(Cetraria islandica)
Egenskaper: Antiseptiska organiska syror och vid lakning
i kallt/varmt vatten slembildande polysackarider, skyddande vid luftvägsinfektion.
Stimulerande vid dålig matsmältning och aptitlöshet.
Vitamin A, B samt jod, mycket kolhydratrik, fullgod som livsmedel.
Dosering: En matsked per kopp. Bereds som macerat i kallt vatten för
att få bitterämnen. Bereds som macerat i kokande vatten för
att få slemämnen.
upp
Johannesört
(Hypericum perforatum)
Egenskaper: Eterisk hypericinolja som är sårläkande
och inflammationsdämpande samt depressionshämmande genom påverkan
i centrala nervsystemet och därför användbar mot migrän,
klimakteriebesvär, sängvätning, trötthet, obalans
och "psykosomatiska" sjukdomar. Även fytonciderna imanin
och novoimanin är antiseptiska, särskilt på brännskador.
Flavonglykosider är urindrivande, kramplösande samt stärkande
på kapillärväggarna.
Dosering: 1.2 teskedar (2.4 gram) ört per kopp bereds som infusion
och intas morgon och kväll under 2.3 månader.
Varning: Överdosering i samband med solljus skadligt på grund
av fotosensibiliserande hypericinolja.
upp
Kamomill
(Chamomilla recutita)
Egenskaper: Klassisk läkeört med många
kvaliteer. Den eteriska kamomilloljan är antiseptisk, inflammationshämmande
och kramplösande, speciellt för "oroliga magar"
och lindrar och läker tarmbesvär som katarr, gaser, sår.
Den har vidare visat sig vara, hudstimulerande, lindrande på menstruationssmärtor
och antiallergisk genom att hämma frisättning av histamin.
Kamomill är också allmänt lugnande, avslappnande och
sövande. Utvärtes används Kamomill som omslag vid sårskador
och hudirritationer samt som bad, baddning eller inhalation i alla kroppsöppningar
vid slemhinneinflammation, men även vid bensår, fistlar,
hemorojder, bröstkörtelinflammation, blöjutslag och skavsår.
Dosering: 2 teskedar (1.5 gram [8.16 gram]) kamomillblommor per kopp
beredes som infusion och intages mellan måltiderna. För utvärtes
bruk beredes 3 gram per dl vatten som infusion.
upp
Kummin
(Carum carvi)
Egenskaper: Eterisk kumminolja verkar kramplösade
och motverkar gasbildning i tarmkanalen, vilket ökar aptit och
matsmältning och stimulerar utsöndring av galla. Stimulerar
även utsöndring av mjölk vid amning. Frukternas innehåll
av fett och protein ger visst näringsvärde.
Dosering: 1 tesked (1.2 gram) kumminfrukt per kopp bereds som infusion
och intages vid behov. Kumminolja i vegetabilisk olja används som
massageolja eller badtillsats.
upp
Ljung
(Calluna vulgaris)
Egenskaper: Hydrokinon är antiseptiskt vid njur-
och urinvägsbesvär, dock endast i basisk urin vilket uppnås
genom att inta bikarbonat. Urindrivande genom saponin. Lugnande verkan
som örtte. Kalciumrik.
Dosering: 1.2 teskedar (1.5 gram) blad och blommor per kopp bereds som
infusion, intages mellan måltider eller före sömnen.
upp
Läkevänderot
(Valeriana officinalis)
Egenskaper: Svag, långtidsverkande lugnande effekt
av eterisk valerianaolja, kraftigare men korttidsverkande lugnande effekt
av valepotriat, bägge med kramplösande effekt i tarmkanalen.
Dosering: 1.2 teskedar (0.5.2 gram) rotpulver per glas vatten intages
vid behov flera gånger om dagen, eller hackad rot beredes som
macerat i ett glas kallt vatten i 8.10 timmar.
upp
Malört
(Artemisia absinthium)
Egenskaper: Eterisk absintolja stimulerar peristaltik
och körtlar i tarmen, har galldrivande verkan, samt är kramplösande,
antiseptisk och svetthämmande. Används mot dålig matsmältning,
gallsten och allmänna gallbesvär.
Dosering: 1 tesked (0.5.1 gram) bereds som infusion och intas som varmt
te 30 minuter före måltider i högst en månad
Varning: Överdosering skadligt på grund av den eteriska thujonoljan.
upp
Maskros
(Taraxacum vulgare)
Egenskaper: Värdefull medicinalväxt med bred
effekt. Bitterämnen i mjölksaften stimulerar körtelutsöndring
. och därmed aptiten . i magtarmkanalen, bukspottkörteln och
levern. Gynnsam vid besvär i lever/gallsystemet som skrumplever,
gulsot, matsmältningsbesvär och gallbesvär genom att
öka gallbildning, verka urindrivande och saltdrivande och därmed
motverka ödem, svullnad och övervikt.
Organiska syror och slemämnen i roten milt laxerande, och garvämnen
sammandragande. Allmänt gynnsam effekt på ämnesomsättning
och ger god effekt mot lättare förstoppning, högt blodtryck,
hemorrojder, störningar i cirkulation och njurfunktion, gikt, reumatism,
blodbrist och eksem. Höga halter av kolhydrater, gör örten
till ett bra livsmedel utan biverkningar.
Dosering: 2 teskedar (4.12 gram) torkad rot, gärna med lite blad,
per kopp bereds som infusion i 15 minuter och en kopp intas morgon och
kväll i 1.1.5 månad, eller 1.2 matskedar juice av rot och
blad blandas i ett glas vatten och intas intages morgon och kväll
eller 30 minuter före måltid under 1.1.5 månad.
upp
Mjölon
(Arctostaphylos uva.ursi)
Egenskaper: Antiseptisk verkan vid urinvägsinfektion
genom hydrokinon, dock endast i basisk urin, vilket uppnås genom
intag av bikarbonat. Flavonglykosider har urindrivande och kramplösande
effekt.
Dosering: Två teskedar (1.5.4 gram) krossade blad per kopp bereds
som macerat eller dekokt och intas i 1.2 koppar per dag i en månad.
upp
Rundhagtorn
(Crataegus laevigata)
Egenskaper: Flavonglykosider stimulerar inlagringen
av kalcium i tänder och skelett samt vidgar hjärtats kranskärl
och triterpener ökar blodflödet genom hjärtmuskulaturen
och till hjärnan. Kliniska studier visar gynnsam effekt på
tillstånd som kärlkramp, förkalkning av hjärtats
kranskärl och hjärtinfarkt.
Dosering: 1 tesked (0.3.1 gram) torkade blad, blommor, eller frukter
per kopp bereds som infusion och intas 2 gånger per dag.
upp
Svartkämpar
(Plantago lanceolata)
Egenskaper: Slemämnen lindrande på besvär
i hals och övre luftvägar, diarre och inflammation i mag tarmkanalen.
Antibakteriell effekt mot streptokocker, stafylokocker och baciller
hos aucubigenin ur färska,späda blad. Aucubigenin förstörs
i värme. Sammandragande garvämne. Färgämnet xantofyll
är utvärtes starkt sårläkande.
Dosering: 2 teskedar (1.3 gram) per kopp bereds som infusion och intages
fritt vid behov. Även juice användbar invärtes, samt
utvärtes till sårförband och eksem.
upp
Tussilago (hästhov)
(Tussilago farfara)
Egenskaper: Slemhinneskyddande slemämnen lindrande
vid luftvägskatarr. Sammandragande garvämnen. Urindrivande,
kramplösande och kapillärstärkande flavonglykosider.
Gula färgämnet xantofyll utvärtes är starkt sårläkande.
Dosering: 1 tesked (0.6.2 gram) blad per kopp bereds som infusion.
Varning: Överdosering och långvarigt bruk eventuellt skadligt
på grund av alkaloiden senkirkin som i hög halt (8 foderprocent)
orsakat tumörer i djurförsök.
upp
Åkerfräken
(Equisetum arvense)
Egenskaper: Slemlösande saponiner, urindrivande
och kramplösande flavonglykosider, dessutom stärkande på
kapillärväggarna. Bitterämnen stimulerar körtlar
och aptit. Sammandragande garvämnen. Variabel men låg halt
av nikotin. Kisel stärker bindväv och är möjligen
ansvarigt för okänd mekanism för gynnsam effekt mot tuberkulos.
Antiseptisk vid utvärtes bruk vid bad och sårförband.
Dosering: 1.2 teskedar (2 gram) per kopp bereds som kiselfattig infusion
och intas tre gånger om dagen eller 3 teskedar per kopp bereds
som kiselrik dekokt 20.30 minuter och 1.2 koppar intas på morgonen.
upp
Torbjörn Peterson
Copyright © Tidningen Åter / Petter Bergström samt respektive
författare
|